Min annars så söta lilla bebis har idag förvandlats till ett monster och just nu känner jag bara att jag inte orkar ha någon bebis längre (fast jag vet att jag kommer ändra mig om en stund). Han bara kryper runt och taffsar på ALLT! På våran stereo, på alla sladdar, på mina skor som står i hallen, på högtalarna, you name it! För att göra saken ännu roligare så tror jag att han ligger och bajsar just nu.
Vi har sånna här rätt stora högtalare som det sitter som ett svart slags nät framför (ni fattar säkert för sånt sitter ju på typ alla högtalare) iallafall så var Melle där förut och pillade och då ramlade det dära nätet ner. Han fick det inte över sig(inte för att det hade gjort ont om han fått det) men ändå började han skrika som en stucken gris, så jag gick fram dit sa med lugnt röst till Melle Men det där var ju inte så farligt, nu är du larvig han slutade att skrika och började istället gnälla lite grann sådär som han alltid gör när det egentligen inte är något fel utan han gnäller bara för gnällandets skull. Så jag plockade upp nätet och satte tillbaka det på högtalaren och gick därifrån, då slutade han att gnälla direkt och började leka med sina leksaker istället(han ville helt enkelt bara bli buren). Jag vill absolut inte ha en sån unge som ställer sig och gapar tills den får som den vill i affärer och sånt där, det är det värsta jag vet. Jag tror att det är viktigt att lära dom från början även när dom är såhär små hur man ska bete sig, om man börjar på en gång så blir det inte lika jobbigt sen.
Ni kanske tycker att det låter konstigt eller kanske elakt tillochmed att jag inte springer och plockar upp honom när han skriker och sånt. Men självklart gör jag ju det om han blir ledsen på riktigt men om jag hör att det bara är larv så struntar jag i det. Då vet han om att han inte kan få som han vill bara han skriker och gnäller lite, dom små liven är ju faktiskt mycket smartare och fattar mer än vad vi tror. Ni kanske håller med mig eller så gör ni inte det, det finns ju trotts allt hur många tusen olika sätt att vara mamma på som helst och jag gör såhär och ni andra kanske gör på ett annat vis. Vi är ju alla mammor åt just våra egna barn och inte någon annans, eller hur;)

Nu har jag en bajsblöja som väntar, vi hörs!
Puss