Jag vill bara kasta den här dumma datorn låååångt härifrån, jag måste hålla på och inaktivera och aktivera internet varje jäkla gång jag klickar på någonting för då blir datorn konstig! På kvällarna när Simon är hemma då fungerar det alltid utan att man måste sitta och klicka hit och dit, men på dagarna när bara jag och Melle är hemma då kan det minsann inte funka! Men nog om det nu, jag sitter ju här nu tillslut iallafall!

Vi har precis kommit hem från en skön promenad, vädret är inte att klaga på idag det var alldeles lagom varmt.
Medans vi ändå var ute passade jag på att gå till apoteket och köpa värktabletter för dom var slut här hemma. När jag kom in fastnade jag vid barnhyllan och stod och tittade lite på en sånhär nässuggrej till Melle eftersom han är en riktigt liten snoris. Då kommer det fram en tant/kvinna/kärring vad ni nu vill kalla det, det var en människa utan snopp i 40-50 års åldern iallafall. Hon börjar knuffa lite på Melles vagn för att först komma förbi den när hon väl gör det gnider hon sig mot mig för att liksom skuffa undan mig en bit så att hon också ska få plats att stå där.
Jag tänker för mig själv Är det så svårt att be någon att flytta lite på sig så att man kommer förbi men jag säger ingenting utan går istället vidare till tabletterna som ju var anledningen till att jag gick dit. Vad tror ni händer då?Hon följer efter och ställer sig framför vagnen  och bara står där och tittar inte ens på någonting på hyllorna. När jag har tagit det jag skulle ha kollar jag mot henne och ler lite granna och säger ursäkta för att hon ska förstå att jag vill komma förbi. Hon höjer bara på ögonbrynen och tittar på mig med en min som betyder ungefär Tror du att du är något eller? Jag slutar le på en gång och kollar tillbaka likadant. Då flyttar hon på sig och kollar efter mig med en sur min när jag går förbi. När sånt här händer undrar jag vad det är för fel på folk, liksom vad tänker dom egentligen? Titta där, en tjej med barnvagn!Henne ska jag nog vara lite dryg mot! Eller vadå?

Tur var att jag möte en kille och hans lilla bebis i trapphuset när jag kom hem, här hälsar och ler vi iallafall mot varandra när vi ses. Då blev jag på bra humör igen. Tänk vad ett enkelt "Hej" kan göra även fast man inte ens känner varandra! Om jag fick bestämma så skulle alla vara tvungna att hälsa på varandra jämt!

Puss!