Tisdag idag, har inga planer alls! Jag skulle ha träffat Oliver men han skulle iväg och jobba så att det blev inte så.
Jag pratade med Mamma nyss, jag fick veta att vi har förlorat en släkting till himlen. Sånt gör mig ledsen, han var inte ens gammal. Det fick mig att fundera på livet, på att det kan ta slut bara sådär, här och nu.
Jag är egentligen inte rädd för att dö, jag är mer rädd för vad som händer efteråt. Jag tänker på alla som blir kvar, alla som får stå ut med att man är borta och veta att det inte finns någonting man kan göra åt det. Jag tänker på dom som måste ta sig samman för att berätta för någon att livet tagit slut, jag tänker på dom som måste ta emot ett sånt besked, jag tänker på när hjärtat för några sekunder stannar till och man på ett ögonblick blir alldeles tomt. Jag tänker på dom som tvingas packa ihop alla tillhörigheter och sen göra sig av med dom. Jag tänker på dom som får alla minnen uppspelade i huvudet och inte kan hålla tårarna borta. Jag tänker på dom som har blivit ensamma kvar och får lov att klara sig på egen hand. Jag tänker på alla dom som har älskat någon som har gett sig av för att aldrig mer komma tillbaka.

Jag tänker nog för mycket, men det är nog bra. Det gör att jag inte tar allting för givet!