Varning för argt inlägg!

Jag blir så jäkla irriterad på alla dom som säger att  unga mammor är dåliga. Det finns så sjukt mycket fördomar som inte stämmer. Det sägs att vi är dumma i huvet för att vi förstör våra liv, vi har barnen omkring oss när vi är fulla, vi lever inte i någon fast relation, vi är absolut inte tillsammans med barnets pappa, vi har ingen fast inkomst, vi bor i en liten kartong i något skumt område, vi har hoppat av skolan och har därmed ingen utbildning, vi vet inte hur man tar hand om ett barn, vi lever på våra föräldrar, vi kan inte ge våra barn tillräckligt mycket mat och kläder. Hallå, vafan är det för skitsnack?

När någon säger till mig att jag har förstör mitt liv(jaa det har faktiskt hänt ett par gånger) kan jag nästan inte göra något annat än att skratta. Inte för att det är roligt utan för att personen som har sagt det är så otroligt korkad. När jag tog studenten(jaa jag pluggade och fick barn samtidigt, för det går om man vill!)så träffade jag en kille på efterfesten som kom fram till mig och började prata. Han frågade vad jag skulle göra nu när jag hade gått ut skolan. Jag svarade att jag skulle hem till min son och vara mamma. Till svar fick jag då "ofta DU är mamma, du ser inte ut som en mamma, är du dum i huvet du har ju förstör hela dit liv". Ursäkta? Varför har jag gjort det?svarade jag, han tyckte att jag var dum för att jag inte skulle kunna vara ute och festa och göra som jag ville. Jag sa att jag kan visst göra som jag vill, för jag VILL ha barn och det är just vad jag har. Jag kan vara ute och festa också ibland, kanske inte varje helg, men det hade jag nog inte varit om jag inte haft barn heller, hela livet handlar inte om det. Han fortsatte "jaha, och vart är pappan då, ni är väl förstås inte tillsammans längre?" Jodå, han står där borta sa jag och pekade på Simon. Han blev tyst och jag gick fnissande därifrån!

Och jag vet inte vad ni anser om hur vi bor, men inte tycker jag att det ser ut som en kartong i årby direkt. En fast inkomst har vi med, skolan är avklarad för länge sen. Att ta hand om Melwin kan vi också, och han får mat när han är hungrig, hur mycket han vill! Vi har högar med kläder som han inte ens har hunnit använda, vi lever inte alls på våra föräldrar. Vi är inte heller "rika", så det finns ingen som kan skylla på att det bara är dom som har massor med pengar som kan ta hand om ett barn. ALLT går om man bara vill! Det finns dom som är 29 som knarkar och dricker fast dom har sitt barn hemma att ta hand om. Sen finns det dom som är 16 som struntar i allt vad festa heter för att vara hemma med sin plutt. Det handlar inte om hur gammal man är utan hur man är som person!

Men så måste jag bara gnälla lite på alla dom som tycker att vi som är unga är så mycket duktigare än dom som är lite äldre. Att vi skulle vara duktigare som vågar föda ett barn och att vi sen orkar ta hand om det. Det är nog minst lika jobbigt och läskigt att trycka ut ett barn och gå upp flera gånger mitt i natten för att ta hand om det om man är 28 eller 15! Punkt slut!




Som sagt, det går om man vill!