Jag doftar som en pojke

Var nyss iväg och lämnade Melle på förskolan, han blev jätteledsen och klamrade sig fast i min famn och blundade så hårt att han såg ut som ett russin i hela fejjan. Stackars liten! Då vill man ju bara ta med honom hem igen. MEEEEN jag veeet att det går över sen, jag vet det...jag vet det!(måste säga det till mig själv lite då och då för att stoppa mig själv från att springa dit och släpa hem honom igen).

Påvägen hem från förskolan sprang jag på Pontus, vi gick i gymnasiet tillsammans och umgicks ganska flitigt under den tiden och nu bor vi grannar och träffas aldrig, hehe konstig det där. Men nu sitter jag iallafall här och doftar pojkparfym som inte är Simons ooupsi. Jag hatar när det blir så! Asså när man kramar någon som nyss sprutat på sig parfym så att den fastnar på en själv också, jag vill ju liksom dofta som jag och inte som någon annan.

Om ett par timmar kommer Tovis hit och hälsar på, äntligen! Var ett par veckor sen sist, men det blir ju så när vi bor på varsin sida om jorden. Okej inte jorden, men vi bor långt ifrån varandra iallafall.

Frukost nu!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0