När olyckan är framme..



Det var länge sen nu, den här gången beror det dock på att jag har dragit ut på det medvetet, jag har varken haft ork eller lust. Jag har faktiskt loggat in för att skriva några gånger men det blev bara fel och jag visste inte vad eller hur jag skulle skriva. Nu har jag insett att det inte finns ett bra sätt att skriva det på så jag gör det bara.

Som dom flesta vet men säkert inte alla så har min Simon varit med i en bilolycka. Han klarade sig som tur var väldigt bra fysiskt, klart att det blev lite småskador här och där men ingenting allvarligt. Personerna i bilen han krockade med hade tyvärr inte lika tur. En kvinna och en hund avled och en man fick svåra skador. Så ja psykiskt har vi ju mått bättre.
Tankar som "tänk om dom hade kört in i bilen någon meter åt andra hållet så hade Simon inte funnits längre" och "tänk om Melle hade varit med i bilen" dyker upp i huvudet väldigt ofta. Jag är så fruktansvärt glad och tacksam över att Simon klarade sig så bra men samtidigt är jag lika mycket ledsen för att dom i den andra bilen inte gjorde det.
Så mycket mer än så tänker jag faktiskt inte skriva, detaljerna håller vi kvar för oss själva, iallafall just nu.

Så vill jag säga TACK till alla fina som har hört av sig till oss, det värmer!
Puss! 

Älskar er!<3

Kommentarer
Postat av: Therese.

2011-05-08 @ 10:14:56
URL: http://avaritia.blogg.se/
Postat av: Emma

KRAM till er!

2011-05-08 @ 13:16:59
Postat av: Sara

Tänker på er! Kramar!

2011-05-09 @ 08:29:35
URL: http://saramis.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0